Hej på er!

Stort tack till er som fortfarande hänger med...

Man kan säga att allt har lagt sig nu, men då och då kommer det någon kommentar ang min medverkan i Spårlöst.

Här kommer jag beskriva kort och gott vad som hänt nu såhär ett år efter första mötet med mina biologiska föräldrar och syskon i Bulgarien.

*Som ni redan vet var första mötet en känslomässig berg-och-dalbana, dagarna innan var nog ännu värre om jag ska vara ärlig. Att träffa Pavlina i gen, (fd. föreståndarinnan på barnhemmet i Totleben), var det absolut bästa under hela resan. Detta kunde ni se i själva avsnittet, när jag gråter så pass att min högra lins lossnar från ögat.

* Fick kritik för att jag inte hade intresse av att stödja dom ekonomiskt. Jag känner fortfarande ingen press eller att jag på något sätt har dåligt samvete för att jag har de så mycket bättre än dem. Jag kan bara vara glad att jag blev "utvald" och att jag fick en chans att helt enkelt överleva. Jag var ju trots allt 2 månader för tidigt född och kunde varken prata eller gå som 3-åring, då jag försummats i en säng på den första barnhemmet i Pleven för spädbarn..

Jag gjorde inte detta för att leka hjälporganisation. Det var först och främst för min egen skull, för att jag skulle få pusselbitarna på palts och helt enkelt få sinnesro. Att få svar på alla frågar som jag haft under mina år i Sverige har känts viktigt och varit stor drivkraft genom hela processen som tagit i stort sett 18 år.

Att få berätta att man inte är arg, eller ledsen att man lämnats bort, snarare glad och tacksam för vad man fått. Det var budskapet jag hade med mig till mina biologiska föräldrar. Detta ser jag som deras "vinst", att de insåg att de gjorde rätt val, att de fick se att jag lever, att jag fick ett bra liv men utbildning, jobb osv.

*Under sommaren var jag tillbaka till Bulgarien under 2 veckor.

Detta under ett svensk-bulgariskt volontärmässigt projekt. En av dagarna träffade vi även familjen. Allt hade verkligen vänt. Nu var jag inte värt nått, men mina tillgångar var det. Jag var fortfarande den förlorade sonen och byns "ängel", men jag fick inte samma vibbar denna gång. Helt plötsligt, men inte alls oväntat såg de mig som en mobil bank. Jag skulle köpa mobiler, dator, flygbiljetter till Sverige, fixa jobb. Ändå hade jag köpt kläder och massa hygienartiklar. Jag upplevde att mina saker inte dög. Mycket vill ha mer...Jag blev besviken, men jag hade ändå gett vår relation en chans. Jag kunde inte göra annat än att bara släppa det och gå vidare.

*Allt fick större publicitet än vad jag väntat mig. Helt plötsligt insåg jag hur stort det hela var.

När jag kom hem från Bulgarien var allt som bortblåst. 24:e januari när mitt avsnitt visades revs alla såren upp igen, om inte ännu djupare än från början. Det blev 2 jobbiga veckor. Det var verkligen fullt ös från första början. Bäst hade varit om jag "vilat" lite först, men energisk som jag är antar jag alla uppgifter på en å samma gång.

Jag inser såhär på efterhand att jag hunnit bearbeta det mesta under själva resan, och att det helt enkelt blev en jobbig period när allt offentliggjordes. Jag slussades mellan olika intervjuer, radio, och föreläsningar. Jag han inte tänka på mig själv.. Det sista i bearbetningsprocessen blev genom föreläsningar. Den bästa av alla var nu i sommras när ca 200 pers satt tysta i 1,5 timme och bara lyssnade. De flesta var helt tagna av stundens allvar, många grät. Jag upplevde detta som väldigt emotionellt, även för mig själv. Flera gånger fick jag blockera mig själv för att inte börja gråta, då hade det blivit svårt att slutföra. En väldig sympatisk och ödmjuk publik: adopterade och deras föräldrar från alla håll och kanter utspridda i Sverige gjorde detta till en av de bästa stunderna i mitt liv. Jag njöt oerhört mycket.

* I dagsläget jobbar jag väldigt mycket. Jag har nyss bytt bil, och funderar på egen lägenhet igen. Allt som Spårlöst tiden gett mig  ser jag som en otrolig erfarenhet trots jobbiga stunder och stor psykisk påfrestning.

*Att hantera detta så bra som jag har gjort är det få som klarar. Det beror på 100 % support från alla håll, men även min starka vilja.

Jag rekommenderar inte att någon annan gör liknade procedur. Det krävs så stort mod och man sätter så många känslor på spel. Ångest, missnöje, ilska, besvikelse är några av de punkter man kan uppleva samband med "kris", som jag faktiskt kallar detta.

Jag ångrar inget, men jag är övertygad om att de flesta som upplever en sånhär procedur ångrar att de gick till botten för att hitta nått man i själva verket inte behöver.

I sanningens namn: jag har inget gemensamt med min biologiska familj, eller ja, till utseendet, inget annat. Jag kan bara uppskatta allt jag har varit med om, och allt som jag har fått genom det val som de gjorde.

För er som tror att detta är guld och gröna skogar, så har ni tagit detta om bakfoten. Det finns i stort sett inget att tjäna på att veta sitt ursprung om man drar paralleller till situationer liknade min, även om det kan kännas som en rättighet att få veta. Drömmar sätts så lätt i kras, förhoppningar kan bli till stor besvikelse.  

/ DO

 

Rebecca

20 oktober 2011 01:15

Oj vilken resa! Du är verkligen stark och jag tycker att du är en riktigt bra förebild för många andra! Bra gjort och bra skrivet! Jag förstår att det har varit tufft, även fast jag inte alls vet hur det känns eller hur det har varit! Men jag tycker iallafall att du är en stark person och att du absolut ska få cred för att du vågar och har en sån stark vilja :) Lycka till i framtiden med egen lägenheten och allt vad det innebär :) Kram!

http://rutigarooth.blogg.se

David Olovsson

20 oktober 2011 17:09

TACK! :)

 

Sofie

20 oktober 2011 01:33

Hej David! Du är så stark av dig att du fortsätter tänka positiva tankar och så vidare. Allt efter Spårlöst tiden så har du haft det väldigt tufft och det har tärt på dig. Du ska självklart vara glad och stolt över att du har träffat din biologiska familj i Bulgarien. Fortsätt vara stark David. Jag finns alltid här för dig om du vill prata. Kram Sofie

http://www.pojangel.blogg.se

David Olovsson

20 oktober 2011 17:11

Hej!

Absolut! Jag tar med mig de goa bitarna och lämnar de dåliga.
Att jag kunde gå vidare och bara släppa allt efter träffen i sommras känns bra.
Det var ett naturligt var för mig, änn känns de som ett bra val. Jag ångrar inte att vi inte har kontakt, eller att jag rättare sagt blev förbannad och drog därifrån.

 

Katarina Astikainen

20 oktober 2011 11:22

Hej David!
Jag ville bara säga att jag är imponerad av att du har klarat dethär så bra, för jag personligen skulle nog aldrig göra det! Det känns skönt att veta att du inte ångrar något och det är bra att du skriver om detta så att man får se det från ett annat håll också, inte bara tv-hållet liksom. Ta hand om dej, du är fantastisk! Kram/ Katarina

http://christakatarina.blogg.se

David Olovsson

20 oktober 2011 17:13

ÅHHH!!!!!!!!!!!!!

Du räddade min dag, Fan va glad jag belv :)

jag tycker att de är viktigt att berätta om alla baksidor och vad de egentligen innebär.
TV-biten var de minst jobbiga. allt annat påverkar så mycket mer än vad man kan tro.
tar dock detta som den positiv personlig utveckling:)

 

jeanette

24 januari 2012 15:23

Hej David! Jag har inte läst din blogg på länge, väldigt länge. Men va tråkigt att läsa att din biologiska familj(eller va man ska säga) behandlade dig på det viset! Jag förstår verkligen att du drog hem, de skulle jag med gjort! Men samtidigt kanske de är skönt att lixom bara släppa dom och ägna dig åt din familj här hemma i Sverige? Håller i alla fall med dom andra, du verkar så stark. Att gå igenom allt det här, på endå ganska så kort tid!
Jag vet att jag kommenterar lite efter men hoppas bilbytet och nya lägenheten är toppen! :D

http://www.jeaanetteee.blogg.se

David Olovsson

27 mars 2012 10:30

Här kommer sent svar.

I dagsläget har jag inga tankar på Bulgarien.
Jag har gjort min grej och kan inte ge mer än vad jag gjort. Har mitt normala liv här i Sverige som jag fokuserar på.

Kul att bara få veta vilka de är och hur de ser ut.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej på er!   Natten till igår kom ca 5 cm snö. Helt plöstsligt slog vädret om, (6 grader varmt, regnigt och halt ...)   Fick ett ryck, kunde inte sova. Gjorde därför en research ang adoptioner i Bulgarien. Hittade då 2 länkar som jag inte...

Hej!   Här kommer en sista påminnelse... Vill ni se igen eller missat mitt avsnitt av Spårlöst från 2011, så har ni chansen att se detta 21:00 på kanal 7.   Frågor och diskussioner efter programmet hänvisar jag hit till bloggen eller till m...

Här rullar allt på som vanligt... Har i princip flyttat in permanent i nya lägenheten som jag har renoverat:) För er som vill se igen, eller missat mitt av snitt av Spårlöst från 2011 kan se det igen 21:00 på 7:an på söndag! Syns i rutan!! ...

Här får ni en exlusiv titt på ett reportage som ev. kommer översättas till bulgariska för att publiceras i en av de större tidningarna i Bulgarien senare i höst.   Här ska ni få ytterligare inlblick i hur livet som rom kan vara - mycket tufft... ...

At the moment I am in göteborg , (south west of Sweden). Here I meet lots of other adoptees from BG (Bulgaria), different ages and personalities, thats for sure. We have a annual meestig, for a few daysThank Robin K which lends "Internet" because Kvi...