Hej där ute!

Idag har jag varit med pavlina nästan hela dagen:)

Vi började med besök på hennes gammla jobb innan hon blev föreståndarinna på Detskata Gradina (mitt barnhem).

Sedan åkteve till Slavjanovo där en föredetta anställd numera jobbar som pensionär.

Pavlina har slitit häcken av sig för min skull, (sökt reda på 2 mycket betydelsefulla personer i itt liv). Jag fick träffa en av de två barnskötarna som ansvarade för min grupp. Lela Rositza, (fröken Rositza), minns jag väl, och hon mig, ännu mer. Rositza grät över att jag hade kommit tillbaka och visat upp mig. Hon berättade att jag som liten var duktig på att äta, sova, lyssna och sjunga:) Hon minns även mitt infekterade öga, och frågadeom jag hade opererat eftersom hon viste att det inte fanns medicin i Bulgarien på den tiden.

Med andra ord: flera minnen/pusselbutar kom på plats efter en underbart möte. Hoppas jag kan göra om det!

Sedan vidare till Pleven, där Pavlina jobbar som mäklare . I bilen påväg dit sa varken jag eller Pavlina mycket till varandra, det var för mycket känslor som rusade omkling i kroppen för att orka.  I hennes kontor rusar en kvinna fram till mig. Det var Mama-Ta´(Tanja Darvenko), kvinnan som tillsammans ansvarade för min grupp med Rositza. Jag visade bilderna och film från min uppväxt i sverige. Mama-Ta´ var MYCKET gald. Hon berättade om hur jag var som liten, och frågade även hur det stod till med mitt öga. Även Mama-Ta´ sa att jag var en god sångare som liten, och att jag alltid var glad, (barnhemmets solstråle).

Gladast blev hon dock när hon via min mobil fick prata med Victor, (nu 23 år, men då hennes stora favvorit som också adopterades till Sverige och bor i Göteborg).

Jag vet hur mycker Mama-Ta´ älskar Vicort att jag ville att de skulle få återförenas för ett par minuter. Victor och Mama-Ta´sjöng en låt som vi brukade sjunga. Trots att Tanja bara pratade bulgariska och Victor svenska, så var det som att de förstod varanda. Mycket starka minnen som Mama-Ta´pratade om med mig. Blev en liten tår också :)

Mitt favoritord som liten = Plomki = kläder på bulgariska. Detta upprepade hon flera gånger och skrattade högt :)

Efter att jag visat mina bilder gick vi till en restaurang. Pavlina bjöd oss på en fantastico lunch. Tomaterna smakar underbart, även gurka och andra görnsaker,(mycket godare än i Sverige). Smakade även en underbar soppa, moussaka och palachinka, (bulgariska pannkakor).

Wounderful taste sensation :)

efter lunchen gick jag och Mama-ta´ runt på Plevens gator, kollade i affärer, tittade på sevärdheter, pratade om barnhemmet, om det förflutna men även om hur dagsläget ser ut för oss barn som hon minns extra mycket.

18:30 Tillbaka med Pavlina till Totleben. Kort paus, sedan middag hos Monka´(en kvinna som jobbar på Detskata). Hon bjöd på god sallati, kartofi , i kebapche, (Sallad, potatis och bulgarisk kebab). Lite Raki´a och lite öl ala´Bulgarien provade jag, vilket var rätt OK:)

Mycket mys med moya novo preatel = min nya kompis, (en dundersöt kattunge som låg i min famn mest hela kvällen). Visade bilder och film för Monka´, hennes man, barn och bekanta som åt med oss.

UNDERBAR DAG!

zega, spya= nu, sova!

Hejjs!

Hej hej...!

Idag var tanken att jag skulle vara med Pavlina i pleven hela dagen. Tyvärr fick hon förhinder, man va gör de när man får veta detta?

Pavlina har ringt till de två fröknarna som var ansvarig för min grupp: Mama-Ta (Tanja), och Lela Rositza. Rositza minns väldigt bra hur jag var som liten, och min adoption. Hon pratade om mig flera dgara och grät ofta över mig. Hon bor bara 3 km från oss:)

Eftersom jag inte for till Pleven med Pavlina, for jag till Pleven med Agenta och Elisabeth. Vi köpte bananer, bollar, pingisracketar, tandkräm, 2 tv-aparater, å massa annar smått och gott som barnen i Totleben på "Detskata", (mitt gamla barnhem), och de lite äldre barnen fick.

Imogron åker A och E till Oftja-Mogila, medan jag är med Pavlina.

Az pak otre, na moya blog :)

Imogron är jag tillbaka på bloggen :)

Ciao!

På FB finns bilder från Bulgarien-resan 2011 som jag fyller på allt eftersom jag kan.

för tillfället har jag inte mer att visa, många dagar kvar i bulgarien= mer BILDER!!

Ciao

Hej!

Idag började vi 9:00 med möte med den nuvarande föreståndarinnan Natalia Nedkova.

Vi PR:ade för vad vi tycker är realistiskt att hjälpa skolan i Totleben med.

Bland annat buss för fd. Totleben-barn som bor i Lovech att komma och hälspa på där de vuxit upp.

Vi pratade länge med psykologen som BUFA financierar om hur barnen mår, hur man jobbar vidare med utvecklingen hos baren. Vi fick även veta att många gjort stora framsteg från förra året. De fick även göra enkät för att kunna vidareutveckla arbetet och på så sätt bemöta barnen och deras behov i framtiden.

Imorgon blir det kort möte/planering med Nedkova, sedan heldag med PAVLINA :)

KRAM / D

Kom fram till BG 14:15 lokaltid (en timme före Sverige). Stannade och åt i Pleven. Sen iväg mot byn som jag bott i under 2 år under min barnhemstid från 3 års ålder ca 17 mil nord-öst om Sofia. Bor hos Pavlina (fd. föreståndarinna, som var med i mitt avsnitt), ett par nätter. Jag är glad över att vars tillbaka. Har hunnit med en snabbis på barnhemmet! 

Suttit uppe hela natten. Sett 2 filmer. Agneta å Elisabet lär vara här på en stund. Då blir de incheckning å lite fruckost , (så gott som inget) hatar att äta på morgonen.

Planet från luleå till Stockholm är sent tur att man har snälla vänner som skriver med mig !

Hej i nattmörkret ! :)

Börjar med att tacka mina läsare som följt mig under "Spårlösttiden", men även ni som håller er fast, ni som är mina stalkers, haha skojjar :)

På lördag bär det av...

Att jag skulle våga åka tillbaka till BG såhär snabbt efter resan och mötet med min biologiska familj, hade jag aldrig trott. Detta eftersom jag kände mig väldigt mättad på vad jag upplevde senast.

Ska jag vara ärlig så blev det nog jobbigare än jag trott. Allt blev så påtagligt och stort, inte minst i samband med sändningen, men även publiciteten i flera tidningar och radio. Kontakten via FB å bloggen har varit rolig. Med detta så menar jag inte att jag ångrar något, absolut inte en sekund. Jag kan inte direkt säga att jag hade förträngt det jag var med om i oktober, men när jag kom hem efter resan så var allt liksom bortblåst. Jag visste vad jag hade varit med om, men jag hade inga känslor för det när jag kommit hem igen till verkligheten även om jag grät många gånger där nere.

Jag kastades in i mitt "vanliga svenska liv".

 Naturligtvis hade det en stor betydelse, att få en stor pusselbit på plats, men det var inget som lät mig påverkas påtagligt, ända till sändningsdagen ca 3 månader senare.

En bra grejj i själva bearbetningsprocessen är att skriva, eller föreläsa, vilket jag gjort en hel del.

Jag har en bok på G som jag hoppas kunna släppa innom ett par år. Eventuellt har jag en föreläsning i Ö-vik till hösten, men redan nu är det klar att jag kör en omgång i GBG:)

Första föreläsningen var rätt jobbig, men de andra har kännts superbra, och bara roligt. Bäst av allt är att ingen föreläsning blir en annan lik. Jag bara improviserar efter de bilderna jag har i PP :)

Jag känner mig riktigt laddad, även om det är en tuff procedur som jag kommer att får göra i repris.

Vi är 3 som åker ner, bla en kvinna som sitter med i BUFA= vår bulgariska adoptionsförening i Sverige. Besök på flertalet barnhem finns med på vår att-göra-lista. Med största sannolikhet kommer jag även träffa Pavlina, (fd. förestånarinnan) som medverkade i mitt avsnitt. Naturligvist blir det en ny träff med familjen, och till sist eventuellt en "grej" med bulgarisk media.

På FB kommer jag lägga ut bilder, och förhoppningsvis kommer en muntlig verson av min "sommarresa" via radio lite senare.

over and out! G.natt !

kram / David <3